onsdag 22 juli 2015

Nostalgi i sommarnatten

   Sommar sommar sommar. Tankarna flödar och minnen från barndomshemmet dyker upp när en kollar på bilder tagna i trädgården om natten. De små sakerna man fann ute om natten.
   Som en nattfjäril som stannat till på stentrappan upp till huset. Jag tycker de är fina med sina bruna, jordnära färger. De är ett med natten och står för det melankoliska, lite som min sinnesstämning var då, jag trivdes bättre på natten, när det var tyst, svalt och ensligt ute. Då jag kunde stå och samla in den svala sommarnattens dofter och ljud. Jag trivs fortfarande bäst på natten, att vara ute, se en stjärnklar himmel med tusentals stjärnor, och att känna sig ensam i ett så stort universum, att fundera på om det finns någon annan varelse där ute i det stora svarta blå som tänker och känner som jag just då och nu.

   Saknar alla fruktträd, äppleträden och körsbärsträden. Inte bara att äta, utan mer att klättra upp i träden, svälja körsbärskärnor för att jag trodde att det då skulle kunna växa upp ett träd genom halsen på mig (tyvärr gjorde det aldrig det). Eller alla dessa vinbärsbuskar som mamma gjorde sin goda saft av och ibland vinbärskakor. Eller när hon gjorde rabarber- och krusbärskräm (som jag låtsades vara fängelsematen efter en lång dag efter att ha städat rummet med hjälp av gosedjur som var mina partners in crime).

    Kommer även på mig själv att sakna en trädgård, den trädgården där jag växte upp och hade en massa tankar och drömmar om livet. Först när man var liten var det de där fina drömmarna om drakar och att kunna gosa runt bland de fluffiga molnen. Därefter mörka tankar, mörka drömmar, blandade med ett "jag ska allt visa dem!". Vilka "dem" var vet jag inte, och vet fortfarande inte.

   Har haft en del mardrömmar på det sista. Drömmar om att mina närmsta vänner och pojkvän vill döda mig, genom att kidnappa mig och långsamt utföra en mental tortyr. De är så kalla mot mig i drömmen, deras ögon är helt tomma när de tittar på mig. Jag försöker ta mig undan, men jag vill ändå dö i min pojkväns famn, även då han berättar att han tänkt att förgifta mig.

  Det är så hemskt, då jag vet att han älskar mig och jag honom, samma sak med mina vänner. Jag har haft en sån jävla tur även om det känns hårt ibland, då jag inte vill gå upp ur sängen utan fortsätta drömma, även om det kommer betyda mardrömmar. Jag avskyr att vakna, det är rätt så kort tid man lever om man tänker på hur länge man ska vara död (citat från Vuxna Människor).

Det var allt. Inte så mycket om drömmar, men lite om minnen och upplevelser.

fredag 8 mars 2013

Jag hatar alltså finns jag


Idag hatar jag så jävla mycket. Hur fan kan man (MAN) bli äcklad över mensblod men inte av pizzakartonger fyllda med rester från förra veckan som ligger slängd någonstans.
Hur fan kan man (MAN) bli generad över prat om mensskydd men inte av sina egna fjärtar. 

Jag blir inte äcklad av vitgula prickar (HALSFLUSS) men däremot av att hitta liv i mjölet (MJÖLMASK).
Jag lider inte av generad hårväxt (ARMHÅLA) men blir däremot generad. Nej, jag blir fan aldrig generad. Inte just idag i alla fall.

Jag är mest jävligt arg idag och det har inget att göra med kvinnodag, melodifestival, halsfluss eller karantän. Kanske är det för att jag inte har ätit något vettigt på en vecka, druckit något kaffe eller knappt rökt. 

Eller så är det för att jag har mens, och alla vet väl att man inte kan lite på sådana personer (KVINNS) under den tiden på månaden, det där blödiga könet. Ja, jag blöder. Jag hatar att rättstavningsprogrammen inte ens vill erkänna mensblod, utan istället vill ha det till menyblod eller näsblod. Jag menar...kom igen...MENYBLOD? Det är ju inte ens ett ord. Vad fan är det? 
Det är männens fel - de tycker inte om att ordet mens låter som "mäns" och tycker att mänsblod låter skrämmande, särskilt när kvinnor pratar om det. Som om vi går runt och planerar sadistiska saker när vi pratar om männens blod helt öppet. Bär något med mänsblodsfärg idag. Och bara det där med hur det är med mänsblod - de första dagarna kommer det inte så mycket, sen forsar det ut rött mänsblod för att de sista dagarna mest bli en brunaktig gegga. Och hur vi utan att reflektera över det skyddar oss med hjälp av använda oss av tamponger och bindor, som vi utan några som helst skrupler sedan slänger förseglade i närmsta papperskorg alternativt samlar upp mänsblodet i en mugg och sedan bara häller ut. Men vi låter männen hållas i några veckor, pusta ut, tänka "åh, är det äntligen slut", men nej då, där står vi hemska kvinnor och skrattar rått med tamponger svingande som en spikklubba och bindor som sköldar. Och så fortsätter det månad efter månad, år efter år. 

Menyblod låter ju lite trevligare. Som en blodig biff. Som en köttros.
Näsblod. Ja, det är ju i alla fall ett ord och det enda logiska jag kan tänka mig där är att elefanter har en snabel. En snabel är en kuk. Kuk är ett könsorgan. Det är även fittan. Det är ju så uppenbart!

Jag säger bara som vildvittrorna - NU SKA BLOOODET FLYTA!

Och ja. Detta var ingen dröm. Men det är nog vad jag ska drömma om inatt. Blodiga drömmar.


måndag 8 oktober 2012

Djur och rullstolsdans

Inatt drömde jag att jag tog hand om en katt som visade sig vara en hund men ibland blev till en iller. För att göra det mindre virrigt kallar jag den helt enkelt kandler.

Det var så att lille Kandler var lite rädd av sig, och nosade försiktigt ut genom dörren. När den visade sig vilja gå ut försökte jag sätta koppel på den men kopplet var för stort så Kandler gled ur i min famn. Jag och en vän som plötsligt var där med en liten hund (ja, denna var en hund hela tiden) kom på idén att låta min Kandler och hennes få springa löst på hundrastgården vid mitt barndomshem.

När vi kom dit så var rastgården dock upptagen av rullstolsdanstävling och rullstolshinderbana, och vakten sa att vi var tvungen att ställa oss i kö. Utanför rastgården hade ingången förvandlats till en stor entrée, så vi skippade den och lät Kandler och hunden springa fritt. Kandler bajsade, och jag som inte är van att gå ut med Kandlrar visste inte vad jag skulle göra åt denna bajs som såg ut som en blandning av illerdiarré och kattspya. Min vän gav mig ett kvitto att plocka upp den med.

Sedan sprang Kandler bort.

söndag 7 oktober 2012

Den första drömmen

Bara för att fylla upp ett första inlägg så kan jag ta och berätta om min mustaschdröm .

Ja. Jag drömde helt enkelt att jag fått en mustasch. Vet inte riktigt vad jag tyckte om den, den bara fanns där.

Det där var en väldigt tråkig dröm som helt enkelt gick ut på att jag skulle få bort den på något sätt. Funderade på om jag skulle raka, plocka eller klippa bort den. Vet inte vad jag valde då detta inte framgick i drömmen, men när jag hade lyckats plocka bort den växte den ut igen.

Jag lovar att det kommer bjudas på mer udda, osammanhängande, roliga, tråkiga, långa, korta, flummiga och alldagliga drömmar framöver. Jag har virriga drömmar varje natt. Vissa barnförbjudna, men dem kommer det inte bjudas på här.