Inatt drömde jag att jag tog hand om en katt som visade sig vara en hund men ibland blev till en iller. För att göra det mindre virrigt kallar jag den helt enkelt kandler.
Det var så att lille Kandler var lite rädd av sig, och nosade försiktigt ut genom dörren. När den visade sig vilja gå ut försökte jag sätta koppel på den men kopplet var för stort så Kandler gled ur i min famn. Jag och en vän som plötsligt var där med en liten hund (ja, denna var en hund hela tiden) kom på idén att låta min Kandler och hennes få springa löst på hundrastgården vid mitt barndomshem.
När vi kom dit så var rastgården dock upptagen av rullstolsdanstävling och rullstolshinderbana, och vakten sa att vi var tvungen att ställa oss i kö. Utanför rastgården hade ingången förvandlats till en stor entrée, så vi skippade den och lät Kandler och hunden springa fritt. Kandler bajsade, och jag som inte är van att gå ut med Kandlrar visste inte vad jag skulle göra åt denna bajs som såg ut som en blandning av illerdiarré och kattspya. Min vän gav mig ett kvitto att plocka upp den med.
Sedan sprang Kandler bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar